medan alla andras liv säkerligen rullat på precis som vanligt har mitt liv totalt stannat.

de senaste dagarna har jag inte rört en fena. det har varit som om någon tryckt på paus

mitt uppe i en av de viktigaste scenerna i filmen, gått och hämtat sig en kopp te men blivit 

kvar en stund för länge och glömt att slå igång filmen igen. allt har stått still de seanste dagarna.

sängen har blivit mitt första hem och veckorevyn mitt andra. jag saknar ork. 

jag existerar. inte mer än så. jag bara är. jag lever inte.